Allt lidande ÄR SNART SLUT

Idag kom en gubbe fram till mig med en broschyr med två människor, massor av frukt och några betande älgar på. På den stod det "Allt lidande ÄR SNART SLUT". Coolt tänkte jag, det låter som nån djurrättsgrej. Det var min slutsats av människornas vegetariska mat (frukten) och dom lyckligt betande älgarna i bakgrunden. Det visade sig vara en gubbe från Jehovas vittnen. Alla jehovas dras till mig, vad sänder jag ut för signaler för att locka till mig alla dessa? Antagligen för att jag är så snäll och intresserad. För jag är faktiskt intresserad, jag tycker det är intressant. Men mer niärsåknäppaochdetärdärförintressantattstuderaer-intressant. I broschyren står det att lidandet snart är slut och att jorden kommer förvandlas till ett paradis för de rättfärdiga att leva i. Snart ingriper Jehova och ser till att vi slipper lida mer. Då behöver vi ju inte bry oss om att isarna smälter, att människor svälter medan tioåringar dör av fetma. Jehova kommer ändå och räddar oss snart. Vilken bekväm lösning.

julpanik

Jonas har inte handlat klart julklappar än och jag känner hur paniken börjar komma fast jag lovar mig själv varje år att jag inte ska bry mig, det är hans problem om han vill köpa julklappar dan innan eller skita i det. Men som varje år så bryr jag mig. Kvinnofällan! Det är ju inte så att han skulle bry sig det minsta om det var tvärt om. Jag hatar hela ansvarsgrejer som jag tar på mig jämt och jag försöker och försöker men det är så jäkla lätt att hamna där ändå.

det är jag som är normal

Efter helgen hade jag en blåslagen armbåge och ett mystiskt blåmärke på min fot. Det blev mycket alkohol vilket jag tänkte kompensera genom att inte dricka alls denna helg. Fast sen är det ju julafton på måndag och jag funderar på om jag ska dricka eller inte. Jag brukar aldrig dricka med min släkt på julen och jag och cilla brukar bli irriterade tillsammans på hur jobbiga alla är. Det känns lite som att det skulle bli mer uthärdigt om jag också tog nubbe till middan liksom men bara det, att dricka av den anledningen känns ju vidigt. Det låter som att min släkt är värsta jobbiga alkissläkten men så är det ju inte, det är bara det att. Jag vet inte! Dom är bara sjukt jobbiga, särskilt efter några hejtomtegubbarslåriglasenochvitrorviärväldigtlustiganu. Och så allt kött vilket inte verkar vara något unikt för min familj men ändå! Det känns vidigt. Och att dom dessutom har mage att klaga på mig varenda jävla år för att jag är så knäpp och konstig som vägrar svulla massa slaktade djur. Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal. Känns som inget har förändrats sen jag var sexton.

stjärnor

I morgon ska jag på glitter och glamourfest och jag tänkte att det var lika bra att ta fram allt jag behöver redan idag. Silverstjärnor till exempel som enligt planen ska vara fastklistrade lite överallt. Jag tittade i min sminkväska (va? har jag en sminkväska?) men dom var inte där! Hudlimmet var där men inte dom små silverstjärnorna som jag jämt hade i ansiktet när jag var sjutton. (Jag gillar förresten hela grejen med glitterfesten väldigt mycket för att det är liksom okej att jag återigen har glitter och stjärnor överallt). Efter mycket letande hittade jag i alla fall silverstjärnorna. I min pyssellåda. Det säger en hel del om hur jag kategoriserar nu för tiden. Silverstjärnor = pyssel. Buhu vad sjuttonåringen i mig är upprörd och det känns som att den enda som kommer förstå något av det här inlägget är maja.

tunnelbaneglädje

På tunnelbanan sitter alla i sin egen värld och ingen pratar med någon och när någon går på ser man hur personen går genom hela vagnen för att tillslut hitta en tom 4-grupp för att slippa sitta mittemot/bredvid någon för det vore ju läskigt/äckligt/jobbigt. Jag ska inte säga något, jag är likadan men det betyder inte att jag tycker att det är bra. Idag när jag åkte till stan så kom det på en mamma med en liten bäbis som kanske var typ 6 månader (jag är inte så bra på att bedöma ålder på barn, eller på människor överhuvudtaget). Hon satte sig med sin babis i min 4-grupp och det var en sjukt charmig liten unge som log å kollade in alla. Ingen kunde låta bli att le när den ungen kollade på en (hade någon kunnat låta bli att le hade det varit något allvarlig fel på den människan). När ungen kollat några varv på vi som satt där så blev det så sjukt mycket bättre stämning. Nu var vi alla i samma värld på nåt sätt och alla var glada och såg snälla ut. Det är fascinerande hur ett litet barn kan sprida så mycket tunnelbanaglädje.

vattengympa

Jag ändrar mig angående punkt två på min önskelista. Jag är INTE beredd att gå på vattengympa. Jag tittade på vattengympan idag för man ser simhallen från gymmet. Det roligaste är att titta på ledaren som försöker visa rörelser som ska utföras i vattnet men på land vilket inte går så bra alltid eftersom då måste man ha en fot på golvet. Rätt underhållande men jag är alltså inte sugen på att guppa runt i vattnet med frigolithantlar.

önskelista

I julklapp önskar jag mig följande:

• Att någon i min närhet ska börja lyssna på Stefan Sundström. Och då menar jag på riktigt lyssna! Varför fattar ingen hur bra han är? Jag behöver någon att diskutera låttexter med för hur är det egentligen med hans våta drömmar om Sabina och vad symboliserar Neferetite?
• Någon att träna med i västertorpshallen. Cilla tränar visserligen där ibland men hon ska jämt plugga den lilla pluggisen. Jag är öppen för all typ av träning, kan t.o.m. tänka mig vattengympa om nu någon skulle finna det intressant.
• Att någon ska ordna en maskerad! Gärna med något skojigt tema. Och jag ska såklart vara bjuden!

Jag reserverar mig för ändringar.

baginbox

Jag köpte mitt första baginboxvin i fredags. Jag kände mig sjukt vuxen och lite stolt till och med (tönt). Jag hade tänkt inviga boxen på kvällen när vi skulle förfesta till 90's men det gick inte så bra för min mage var inte så glad så jag fick hålla till godo med proviva fruktdryck blåbärssmak vilket kanske inte kändes så pepp. Men det går rätt bra att vara nykter på 90's för när man dansar så är det faktiskt en fördel att inte vara full så man inte skuttar in i folk (vilken man iåfs gör ändå, trots nyktert tillstånd om än inte i lika stor utsträckning). Lillasyster sov över här för mams å paps är nojiga och ville inte att hon ska gå hem från tunnelbanan mitt inatten. När vi kom hem såg jag att NÅGON spillt rödvin i vita soffan (såklart från min baginbox!) och det visade sig vara lillasyster. OMG så klantig! Det har hon iåfs alltid varit så jag blev inte så förvånad. Jag har fått låna superfläckborttagningsmedel av mams å paps som jag ska testa nu snart är planen. Jag känner mig lite söndagsbitter över att jag inte druckit i helgen vilket känns sjukt fjortis men jag är nöjd att jag iaf drack två glas vin till pizzan idag! Party!

bättre

Jag mår bättre idag än vad jag gjort senaste dagarna och jag har till och med kommit ifatt med lucköppningen på chokladkalendern och det känns väldigt bra!

obalans

Jag är i obalans och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Jag vill känna att jag mår sådär sjukt bra igen som jag gjort senaste året. Nu känns allt uppochner.
1. Jag sover dåligt
2. Jag äter dåligt
3. Jag har varit förkyld i över sex veckor
4. Jag pratar mer i sömnen än vanligt (tror jag iaf, jonas vaknar flera gånger varje natt av mitt prat)
5. Jag har ofta ont i magen och mår illa

Stress? Över vad? Det kanske är min 23-årskris som spökar. Jag borde börja på yoga eller bo i skogen ett tag. Träna brukar få mig att må bra men förkylningen förstör allt. Jag funderar också på att spela in vad jag säger på nätterna och på så sätt komma i kontakt med mitt undermedvetna! Fast vad läskigt att höra sig själv prata.

storhandla

Jag och Jonas storhandlade idag på ica kvantum. Jag har helt lagt ner grejen med inköpslista, förut hade jag värsta seriösa systemet med inköpslista i ordning, dvs varorna på listan stod i den ordning som dom stod i affären. Tantpoäng åt mig! T.o.m. mamma och pappa skrattade åt mitt listsystem och tyckte det var lite väl seriöst och dom är ändå väldigt vuxna. Det blir lätt att man plockar ner lite av varje när man inte har någon direkt plan på vad man ska äta osv men fram till slutet av affären som består av godis och prylar så går det ganska bra. Förutom att vi är fett osamordnade och märker när vi kommer hem att vi köpt dubbelt av massa grejer. Men vid slutet av affären går det utför men det är jag oskyldig till faktiskt! Jonas köper en miljard olika sorters godis och choklad och konstiga grejer. Idag köpte han en lökhackare modell avancerad för 200 spänn. OMG liksom! Jonas är förresten upprörd över att jag ligger efter med två luckor i chokladkalendern men jag är inte sugen på den så jag skjuter upp öppnandet vilket jag såklart inser är helt sjukt! Fan, jag håller på att bli gammal.

vackra

Det satt två tjejer på tunnelbanan på väg hem från maja. Jag tror dom var syskon för dom var väldigt lika. Dom hade fått alla fula drag man kan tänka sig och jag tyckte lite synd om dom och så satt jag i tankar om vem som egentligen bestämmer vad som är fint och vad som är fult? Varför anses det fult med tätsittande ögon till exempel? (vilket dom båda hade) Sen började dom prata om något som fick dom att le. Dom skrattade så deras ögon glittrade och jagba wow fan vad söta dom blev och sen tänkte jag att det är svårt att vara ful om man är glad så då tänkte jag att jag ska le och skratta jämt så blir jag lite snyggare.

kris

Jag har kommit in i någon slags kris. Jag kallar den 23-årskrisen. Jag vet inte riktigt varför eller ens vad den innebär mer än att jag känner mig som sjutton. Viktigast i mitt liv just nu är musik och alla låtar är skrivna om mig och jag vill citera hela min playlist. Jag saknar lunarstormpresentationen där man kunde citera i ljusljusgrå text på vit bakgrund så att man nästan inte kunde läsa vad det stod. Jag vill vara full, träffa kompisar, sitta uppe vid datorn hela natten och skolka från skolan. Det jag kommit fram till är att jag vill åka ut ensam till en stuga någonstans, helst i skogen och bara lyssna på musik, elda brasa och promenera. Synd att jag inte vet någon sådan stuga.

tyst

Jag undrar vad som har hänt med mig sen jag började plugga egentligen. Jag säger fan aldrig något på lektionerna, i början för att jag kände att jag inte fattade nånting (fast det gjorde jag) och var rädd för att verka korkad. Men nu är det verkligen inte därför men det blir som en ond cirkel, ingen förväntar sig att jag ska säga något och då blir det som att jag tar så mycket mer uppmärksamhet när jag väl säger något och då blir det jobbigt eller jag vet inte. Jag stör mig så på mig själv och det känns väldigt ofemistiskt att låta dom 5 killarna i klassen ta upp 80% av tiden i klassrummet och dom är inte ens smarta, dom bara älskar sin egen röst och det är mitt värsta. Alla tror nog jag är korkad för jag aldrig säger nåt men dom får väl tro vad dom vill för det är jag inte fast jag måste jobba på att ta lite mer plats faktiskt.