Igår såg jag barndomsvän E på konsum i fruängen. Som en instinkt försvinner jag snabbt in bakom mjölhyllan, går runt och till jonas och väser: vi måste gå ut nu. Egentligen är barndomsvän E någon jag tycker om att träffa på sådär, men inte idag för jag orkar inte vara glad.
"Heeej vakulåsedej, hurere?"
Ingen vill höra ett ärligt svar på "hurere" och jag har ruskigt svårt att haspa ur mig ett "deebra, hurere själv?" när jag inte alls mår bra. Undvika är bästa taktiken som vanligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar