förväntningar

Våra grannar köpte nytt kylskåp igår och när det levererades så skulle jag och jonas precis gå ut på promenad. Så blev det så att vi började prata med dom om kök å så eftersom dom vet att vi har renoverat vårat. Jag sa att dom kunde ju komma in och titta om dom ville se hur vi ställde kyl och frys och så blev det. Oj va fint, sa dom. Ja vi är ju lite stolta att vi har byggt det själva, sa jag. Alltid när detta händer är det som om något inte går in. Det där "vi har byggt" blir alltid jonas har byggt och jag har typ valt gardiner. Det är så sjukt störigt att han alltid får äran för allt som vi och ibland t.o.m. jag ensam har gjort. Grannen ba: jaha så du la dit bänkskivan först och sen satte kakel? och tittar på jonas. Jonasba ja bänkskivan satte vi dit först, sen satte SOFIA kaklet. Men det går liksom inte in. Ingen förväntar sig att jag ska kunna nånting alls om renovering bara för att jag är tjej. Och det blir ju samma sak tvärrt om också. En kille får ju förväntningarna om att kunna massa saker som man inte alls bara kan av sig själv. Typ jonas pappa som inte alls är intresserad av att fixa grejer hemma och är rätt otekniskt. Han skäms ju typ för det, han anses väl omanlig eller nåt. Förväntningar är mitt värsta.