återträff

Jag känner mig lite nervös. Ikväll är det återträff för tre familjer som bodde grannar i herrängen, där min familj är en. Jag kommer träffa barn jag lekte med när jag var liten som helt plötsligt är stora, har färgat håret svart och spelar i ska-band (åh mitt sjuttonårshjärta gör ett glädjeskutt). Mest spännande ska det bli att träffa en av papporna som var min favorit när jag var liten. Jag tyckte verkligen jättemycket om honom. Hoppas han är så bra som mina barndomsminnen minns honom. Och hoppas det inte blir något tjafs som det alltid blev i tonårstiden när vi hade hetsiga diskussioner om vegetarianism och rasism. Åh vad stolt jag är över mitt sextonåriga jag när jag tänker tillbaka. Och vad smart jag var redan då! Sista middagen jag var med på diskuterade de först hur knäppt och dåligt det var att inte äta kött, sen kom vi in på en diskussion om kapitalism där dom på fullt allvar (eller för att provocera mig?) menade att Mcdonalds är SNÄLLA för att dom anställer ungdomar. Jag menade att det inte handlade om snällhet utan om vinstintresse - de kunde ju betala halva lönen till en sextonåring! Sen gick jag hem i vredesmod och ringde robin som kom och mötte mig. Det var så härligt att se honom! Han var som jag, det var vi mot världen. Resten av kvällen spenderades med att hetsa upp oss mot alla vuxna som var helt dumma i huvudet. Det var skönt att inte vara ensam.